delete me, and you'll be fine.

Ligger här i sängen med en massa tankar i huvudet.
Mest om Gustav faktiskt.
Tycker väl synd om honom, även fast jag vet att jag inte borde, och framför allt
att han förtjänar att må såhär. Efter allt han har gjort mot mig.

Men, jag har ändå haft människan nära i mitt liv i ca ett år.
Det är klart att jag bryr mig om honom & hur han mår.
Jag har absolut inga känslor kvar för honom, eller saknar honom på det sättet.
Och jag måste erkänna att det är jävligt skönt att inte ha han i mitt liv längre,
att slippa ta hand om honom som jag gjorde hela jävla tiden.
Det är bara det att jag får höra från folk att han sitter och gråter i rökrummet
på rb efter jag gått därifrån.
Eller att han totalt stängt av sig från sina kompisar och bara är grinig hela tiden.
Jag tycker bara det är synd liksom, jag vill ju inte att han ska må, så som jag
gjorde så jävla länge pga honom.

Dom senaste veckorna har vi ändå kunnat liksom säga Hej till varandra,
och det har varit det liksom. För att vi har så många gemensamma kompisar
och att vi båda typ bor på rb.
Men när jag kom dit för en vecka sen eller sådär med Mathilda, så ser jag att han sitter
i baren. Jag vinkar men ingen respons, sen när han sedan går förbi och jag säger hej
totalt ignorerar han mig. Och då har allt varit okej innan dess.
Jag blev väl väldigt chockad av hans barnslighet.
Senare gick jag fram till honom och frågade vad det var med honom?
För han betedde sig verkligen som en barnunge, och det var han som sagt
om & om igen att han vill att vi ska kunna vara vänner.
Han ger mig då världens utskällning för att jag tydligen suttit och gullat med
Sebbe framför honom, och han ber mig bara låta han vara ifred.
So I did.

Nu har han blockerat mig från allt.
Och slutat gå till rb, vilket känns jävligt gay.
Det är i stort sett där alla hans vänner är, och bara där.
Har bara sett vad han skrivit på helgon osv att han inte är över mig.
Och jag känner väl skuld? Eller ngt.
Även fast jag vet att jag inte borde.
Bara synd att det blev såhär.
För även om vi verkligen inte funkade som par så var han ju ända en vän.

Jag är fan för snäll för mitt eget bästa.
Jag är i alla fall glad att jag är helt över honom denna gången.
Så jag inte fastnar i fällan igen.

Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0